När vi nu går in i 2023 fortsätter vården i Sverige och många andra länder att hantera frågan om överbelastning och utbrändhet bland personalen. Trots att huvuddelen av pandemin ligger bakom oss så fortsätter effekterna av pandemin att göra sig påminda eftersom vårdskulden ska betas av samtidigt som personalbristen ökar. Trycket på att snabbare möta, behandla och skriva ut patienter har aldrig varit större.
Överbelastning och utbrändhet hos vårdpersonal ligger på en aldrig tidigare skådad nivå. Det innebär en risk både för patienterna och de som behandlar dem. Faktum är att överbelastade vårdavdelningar riskerar att i betydligt större utsträckning vara inblandade i incidenter där patienternas säkerhet äventyras. Överbelastning gör det också mer sannolikt att medarbetare ångrar att de valde medicin som karriär och till med överväger att sluta i yrket. Om inte åtgärder vidtas snabbt kommer vi sannolikt att få se protester och strejker, vilket kommer att öka trycket på sektorn ytterligare.
Att digitalisera sjukvårdsbranschen är inget nytt men äntligen kan digitaliseringen medföra en minskad arbetsbelastning för personalen på golvet. Det är därför vi nästa år kan vi förvänta oss att teknikinvesteringarna kommer att öka ännu mer för att minska på en del av det tryck vårdavdelningar nu utsätts för. En brittisk undersökning visar att vårdpersonal lägger 13,5 timmar per vecka på klinisk dokumentation, vilket är en ökning med mer än 25 procent jämfört med för sju år sedan.
Det är uppenbart var förändringar kan – och bör – göras. Lösningar för taligenkänning kan till exempel användas för att minska en del av det administrativa trycket på vårdpersonal och göra det möjligt för dem att arbeta smartare och effektivare. Tekniken är utformad för att känna igen tal och omvandla det till detaljerade kliniska anteckningar direkt i elektroniska patientjournaler, oavsett hur snabbt de spelas in. Genom att minska dubbelarbete och stödja standardisering över avdelningsgränserna kan tekniken också förbättra patientjournalernas noggrannhet och kvalitet. Viktigast av allt när det kommer till taligenkänning är att det gör det möjligt för vårdpersonal att ägna mer tid åt det som de har utbildat sig för i åratal, nämligen att behandla patienter. På samma sätt kan rätt använd teknik också främja vårdpersonalens hälsa och välbefinnande genom att ge dem tid att återhämta sig både på jobbet och hemma.
Sjukvården kommer att nå nya digitala höjder
Investeringarna i hälsoteknik ökade kraftigt när pandemin slog till för två år sedan. Infrastruktur på nätet byggdes upp för att göra det möjligt för människor att beställa och genomföra COVID-tester och telemedicin och videokonsultationer blev på många områden den nya normen. Även om dessa investeringar avtog något i år, när pandemin nu börjar klinga av, lever löftet kvar om en ljus digital framtid för hälso- och sjukvårdsbranschen.
År 2023 kommer utvecklingen att ta ännu mer fart, eftersom både läkare och patienter kräver bättre stöd från arbetsgivare och vårdgivare. Även om många av de förändringar som gjordes under pandemin skedde av nödvändighet, kommer det framöver att vara ett större fokus på den digitala patientupplevelsen och vårdresultaten. Hur ser till exempel ett virtuellt väntrum ut, hur interagerar patienterna med sjukvårdspersonal och delar med sig av sin sjukdomshistoria och hur kommer kliniker att få smidig tillgång till patientjournaler, dokumentera sina kliniska anteckningar och interagera med patienter på distans?
Nationell digital infrastruktur i vården
Enligt den skriftliga överenskommelsen Tidöavtalet mellan regeringspartierna och Sverigedemokraterna, som ligger till grund för dagens svenska regeringsmakt, ska en ny nationell digital infrastruktur i vården införas under mandatperioden. Den ska ersätta och komplettera de 21 regionernas befintliga infrastrukturer och avtalet fastställer att ”hälsodata blir tillgänglig i hela vårdkedjan för all vård, både kommunal vård, regional sjukvård och tandvård, oavsett vårdhuvudman”. Slutligen är målet att ”den digitala infrastrukturen ska skapa förutsättningar för en innovativ och marknadsdriven utveckling där patientsäkerheten är i fokus”. Detta är stora ord som kommer att kräva lika stora insatser för att på sikt bryta ner tekniska, strukturella och organisatoriska barriärer mellan Sveriges alla 21 regioner. Även om tekniska samarbeten finns sedan tidigare mellan många regioner har framgångsrika nationella digitala infrastrukturer aldrig genomförts i Sverige tidigare vilket kommer att kräva både hårda nypor och morötter för att ändra på invanda mönster och maktpositioner.
Lyckas man kommer framförallt patienter och vårdgivare i resurssvaga regioner, som i dag har svårare att upprätthålla ändamålsenliga digitala lösningar, att tjäna på en nationalisering. Rätt genomfört finns även möjlighet för framgångsrika lösningar att sprida sig snabbare till olika delar av landet. Taligenkänning, eller andra tekniker som påvisar allt från tidsbesparingar till förbättrad patientsäkerhet och patientengagemang, kommer inte längre att hindras av regiongränser. Nästa år kommer hälso- och sjukvården att försöka besvara och leverera lösningar på dessa frågor – och många fler. Då måste man se till att tekniken som det investeras i gynnar rätt människor – snarare än att införa teknik för teknikens skull.
